papillonlivet

Idag har vi startat dagen med en morgon/förmiddags promenad i skogen på Ekens.

Jag och Alva (Tuffsan är hos pappa) gick iväg direkt efter frukost och tog lilla varvet som brukar ta 30-40 minuter. Fast det beror på hur mkt skoj vi hittar på, på vägen.

Alva fick gå lös i stort set hela spåret och vi mötte en hel del folk. Vi var ju inte direkt ensamma men då kallar jag in henne till min sida och hon sätter sig brevid mig oavsett om hon får godis eller ej.  Hennes placering är jag inte riktigt nöjd med men jag vet inte om det är något att lägga krut på eftersom hon faktiskt är så himla duktig och kommer direkt på kommando och sätter sig nära mig fast kanske inte alltid där jag vill. Så gjorde vi varje gång vi fick möte i skogen eller om det kom någon bakifrån. Hon sprang inte fram till en enda! Så himla duktig!

Några av det människor vi mötte i skogen var ju förstårs joggare. Men Alva skällde INTE på en endaste joggare!!! Shit vad stolt jag är. Duktiga lilla tjejen. För det gjorde hon förra sommaren Fick utbrott så fort det kom en joggare, skällde och slet i kopplet. Tror hon var rädd för dom. Men nu, min duktiga lilla tös, hon säger ingenting. Hon tittar knappt på dom. Hon kommer på min inkallning, sätter sen ner och sen går vi vidare när jag ger signal och hon säger inte ett pip. Det går inte och förklara hur glad och stolt jag är över henne. jag vet dock inte om det kan vara att hon just idag fick gå lös och att det var det som gjorde det lättare, att hon inte kände sig låst och trängd i koppel när det kom joggare. Vi får testa med koppel nästa gång och hoppas på att det funkar lika bra då och att det håller i sig framöver. För en del joggare har faktiskt fått en smärre hjärtattack när hon helt plötsligt gjorde utfall knappt en meter ifrån. Heehhehehe. Men nu är det slut på det.

Hon har blivit så duktig så!