Jag och mina Papillons
Lisa
Jag tycker att det är en fantstisk ras som har funnits vid min sida på ett eller annat sätt under hela min uppväxt. Den första papillonen jag lärde känna var Lisa. En svart/vit papillon född samma år som jag 1986. Hon var min mammas morfars hund, en pluffsig liten sak som var bortskämd på leverpastej. Det är egentligen inte så mycket som jag minns av henne, hon dog vid 13 års ålder.
Pyttan
När jag var i 11-12 års åldern bytte vi sommarstuga. Vi flyttade till Lillkällstugan i Kiladalen. Våra närmsta grannar var en gård som hade hästar, grisar, får, kor. katter, barn och hundar. Det var inte vilka hundar som helst utan ursöta papillons och Phaléns. De hade även Schäffrar. Barnen var i samma ålder som mig och min lillesyster så vi blev snabbt kompisar och hela sommrarna spenderades på den gården. Min absolut favorit blev på en gång deras Phaléntik Pyttan. Inte nog med det även jag blev hennes favorit. Hon kunde ligga i backen på deras uppfart och titta bort längs vägen och vänta på att jag skulle komma. Så fort jag satte mig ner satte hon sig i mitt knä och bara satt och titta på mig. Anledning till att den här familjen hade papillons var att barnens farmor drev då en egen kennel med just papillons och schäfrar. Vi var det många gånger, både för att hälsa på och vara hus och hundvakt då de reste iväg. Det kryllade av både små och stora, gammla och unga pappillons. Jag blev fäst och förälskad i varenda en av dom.
Mysan
På hösten 2001 blev grannarns tik Pyttan tjuvparad av deras nya lilla kille och den 21 december föddes Filur och Mysan. Vi var i sommarstugan även på julloven så jag fick se dessa underbara små varelser. Jag minns att Mysan tog tag i snöret från luvan på min tröja, hon drog och slet i den och hade jätteskoj. Filur såldes och flyttade. Mysan ville farmorn ha till avel så hon flyttade hem till kenneln. På sommaren sen var vi vid ett tillfälle på besök hos farmorn och kenneln. Det första jag såg i en av hundgården var en ursöt, ivrig, valpig papillon men ett öra upp och ett öra ner. Det var den sötaste jag sett och fick genast reda på att det var Mysan, den lilla lilla saken som hade hängt i mina kläder ca 7-8 månader tidigare. Såklart så kärade jag ner mig i henne. Jag tror jag gjorde det extra mycket för att jag var så fäst vi Pyttan som då hade gått bort den våren. Inger sa att jag fick ta hem Mysan och allmänträna och socialisera henne. Ja på ett villkor sa min mamma. och det var att jag bara fick ha henne de veckor som var kvar på sommarlovet. När sommarlovet är slut och vi flyttar in till stan igen måste hon åka hem igen. Ja visst sa jag. Men så blev det inte.... Pappa fäste sig vid henne och snabbt och enkelt fick vi ett fodervärdsavtal på henne och jag hade äntligen min första hund!! Vi var på utställning med Mysan och hon fick en 1:a, kom 1 i hennes klass och på fjärde plats av alla tikar. Sen var det meningen att det skulles tas valpar på henne men det vägrade hon, hon släppte aldrig till och sen blev hon för gammal.... Tyvärr finns inte Mysan längre kvar pga en tragisk olycka.
R.I.P
Tilabs Mysan
född: 21-12-2001
död: 03-04-2006
Tuffsan
Min familj hade snabbt vant sig vid att ha hund och tyckte det var mycket tomt efter Mysan. Så i oktober 2006 flyttade 8 veckor gammla Pepitha in hos mina föräldrar. Jag hade ingen anning om det förens jag hälsade på där kommande helg och möttes av en vit lite ulllboll. Jag grät! Hon var så fin! Min mamma och lillesyster tyckte inte om hennes namn så de hade redan döpt om henne så numera går hon under namnet Tuffsan. Så eftersom jag inte bor hemma längre så har vi typ "delad vårdnad" på lilla Tuffsan. Ibland har hon bott hos familjen eller hos mig under längre perioder men annrs har vi henne ca 2 veckor åt gången och hon finner sig som fisken med det. Tuffsan är en otroligt lekfull liten sak och hon har varit väldigt lättlärd. Hon är duktig och lydig.
Alva
I Juni 2009 betäcktes Tuffsan för första gången utan problem och i augusti kom hennes första kull. Kullen betåg av 3 hanar och 1 tik. TIKEN var mycket speciellt. hon kom sist, hon kom mycket mycket senare än de andra, hon var minst och nästan helt helt vit. Egentligen skulle inte jag bhålla en valp från Tuffsan förens av någon senare kull men den här tiken var unik och jag kunde inte slita mig från henne. Jag ville ha henne från allra första stund (läs mer om kullen under valpkul09) Hon var helt bedårande. Efter att ha kallats för fyran en lång stund döptes hon till Alva. Ett namn jag sparat på länge.... Alva flyttade in hos mig i november 2009
