papillonlivet

Idag väckte dom små juvelrna mig tidigt, för tidigt!!!! Men de hade iaf sovit gott och varit alldelse tysta hela natten, jag sov nämligen alldeles intill dom, närmare bestämt på soffan. Det gick så bra ända fram tills ca 6 på morgoen då det var ett himla pipande i hagen. Abbe var värst. Det var inte mat de ville ha... de vill helt enkelt bara komma ut och röra lite på sig, busa lite. Jag stod inte ut med oväsendet så jag släppte ut dom men de fick ligga hos mig i soffan en stund för jag var fortfarande så trött att jag inte orkade leka med dom just då. Sötnosarna somnade ju i en hög i soffan med mig. Det var såååå mysigt, vi snarkade ikapp alla 5, ja Tuffsan låg i soffan och sov hon med. Straxt efter klockan nio började det röra sig i soffan och när jag öppnade ögonen var det tre som redan var vakna och var i full gång med att busa med varandra. Då tyckte jag att det var lika bra att stiga upp. Gick ut med Tuffsan. Gav valparna mat, gav tuffsan mat, gav katterna mat och gav mig själv en god frukost med gott kaffe.

Sedan flöt dagen på med mycket gos, mys och bus med valparna. Vi var inte ute idag för det var så kalllt, dessutom var det så blöt ute efter regnet. På kvällen var det storstädning i hagen, fick hjälp av Alva som drog iväg med tidningspapper i munnen hehehe. Nya tidningspapper, nya filtar i "huset" och utanför. Fint, rent och fräsht blev det =) Sen eftersom de redan var ute ur hagen satt jag på golvet och busade med dom. Sen efter en liten stund somnade dom alla tre i en hög på golvet precis framför mig. De hann inte sova så länge förens familjen kom hem från Ullred. Trots att Tuffsan skällde som en tok av glädje vaknade dom inte. Men när dom började höra röster i hallen så öppnade dom ögonen och reste sig upp. Både syrran och hennes kille försökte locka på dom men ingen reaktion men sen kom pappa in och ropade på Abbe som satt närmast och han var så roligt. Vilket charmtroll. Så fort pappa ropa på honom spetsade han örnon, vifta på svansen och gav ifrån sig små gnyande läten. vad glad han blev när han fick höra pappa men jag tror det var för långt för honom att se att det var han så han gick sakta men säkert framåt. pappa fortsaätte att locka på honom och halvvägs fram skuttade han fram och skällde lite smått och väöl framme började kläöttra på grinden så att pappa skulle ta upp honom. Guuuud vad glad han belv när pappa kom hem, snack om att valpar redan fästs sig vid honom. När Abbe hälsat färdigt på husse var de andra 2 framme oxå lika glada opch ville hälsa på pappa. Det blev en stunds gos och bus sen somnade dom igen lugnt och tryggt i sin lilla hage.....